,.-

Jag har sovit 6 timmar isch på 28 timmar. Tankarna kommer ikapp mig när kvällen närmar sig, händelsen om den natten. Bilden av han kommer aldrig försvinna.

 

Jag känner mig inte trygg nånstans, får känslan av att han kan stå bakom mig om jag vänder mig om. Om jag ska öppna ytterdörren kan han stå där bakom och rycka upp den. Jag lånar syrrans bil, för den vet han inte att hon har. Jag är inte hemma utan hund. 

 

Har fått kommentarer om att jag inte kan ha mått så dåligt eftersom jag både gått i skolan och jobbat. Men ingen, absolut ingen, vet hur jag mår på insidan. Någon har fråga hur det gick till vårt de va. För att få klart med den saken, det var i min lägenhet, mitt i centrum av Bergby. I min säng. 

Jag har grävt ner mig i jobb o skola för att ha något annat att tänka på än den kvällen, jag har flytt till andra orter för att få känslan om trygghet.

Det sägs att man inte ska fly. Men jag känner mig instängd och flyr för att känna mig fri. Ingen Kön ner mig, ingen frågar.

Han har tagit en del av mitt liv som jag inte kommer få tillbaka.

Jag vågar inte ens gå till praktiken inom skolan som ska vara på restaurang/bar. Då jag är rädd att han ska dyka upp där. Han har fucka upp min skolgång.

Min framtid.

 

 

Jag lägger en kniv i närheten när jag ska sova. Egentligen vet jag att han inte kan komma in. 

 

Vet att folk hört av sig, men jag orkar inte svara alla. Det är inget personligt. Men jag bearbetar detta med min familj och närmsta vänner.